Tänk om när vi ser, så kan vi också öppna upp för att ta emot? Vilsamt utan att jaga - genom att välja och skapa utifrån en verklig glädje och lust.

Att få prata om livet, ditt liv, som du upplever det kan vara en stor release. En lättnad. Ett sätt att förankra dig själv - och sträcka ut dig.

Tänk om det är när du låtit känslan flöda genom dig, när du känt klart, som du kan öppna upp och plocka pärlan av visdom?

Tänk om när du ger dig själv stillhet och ro så innebär det inte att du inte gör något - eller att du är handlingsförlamad? Tänk om det betyder att du väljer att landa hem i dig så att du kan agera utifrån dina värderingar, din intention och din kraft?