Tänk om du kan sjunka ned - istället för att stressa upp?


När livet rusar, när det är fullt med måsten, när systemet är kokt och vi känner oss överväldigade - då stressar det flesta av oss per automatik upp. Hela systemet liksom rör sig uppåt. Högst upp, till högsta toppen; huvudet. Som om vi tror att DÅ ser vi. Där behöver vi inte känna. Där, från toppen, försöker vi ta kontroll, få överblick över allt det som angriper systemet i form av stress. Vi verkar ofta dessutom gå i kamp mot det som är - vi vill bemästra det och får ofta känslan av att vi slåss mot det. Det blir ofta allt tyngre och stressen allt högre - och blicken allt svajigare.

Tänk om det finns ett annat sätt? Tänk om vi i själva verket kan göra det motsatta? Tänk om det är ner i fötterna vi ska? Ner till roten av oss själva. Förankra oss. I oss själva - och jorda oss, jorda oss i det som är verkligt. In i rotchakrat. Basen. Och sedan röra oss uppåt mot källan av oss själva. Kanske är det i hjärtat, kanske är det i magen - vi verkar nå den där kontakten med oss själva på lite olika sätt. Men vi känner igen den genom att det är därifrån det börjar att mojna, där vi börjar att se bortom stormen. Tänk om det är därifrån vi både får mer överblick - och kan urskilja en mer hållbar väg framåt?

Hur gör vi det i praktiken? Här kommer ett urval som vi använder oss av:

- Att ha modet att klocka in med oss själva; SE att te x "nu springer jag konstant och jag mår inte bra".

- Våga öppna upp för möjligheten att det kan vara på ett annat sätt.

- Ut i naturen. Kanske promenader, bad, gå barfota i gräset eller kör ner fötterna i sanden.

- Ritualer där du ger dig tid; kanske genom yoga eller meditation - eller en kvällste på trappen, eller 10-min skrivstund innan läggdax.

- Yoga. Yoga asanas (rörelse, positioner) eller yoga i livet; mer tillåtande och snällhet - eller kanske genom inspirerande yogisk litteratur.

- Skriva, reflektera och samtala. Våga säga det högt. Våga ta hjälp av vänner, sammanhang, professionellt eller genom klokskap i form av litteratur.

- Meditation. Kanske välj en som känns bra och håll fast vid den. Så att du inte behöver leta fram en ny varje gång. Den behöver inte vara lång och du kan inte meditera "fel". En stund för dig med tillåtande till allt som är och som kommer upp

- Beröring så som te x massage.

Och tänk om du kan vara riktigt snäll mot dig själv när du gör det (för instinkten är ju att jaga upp)? Se om du kan tillåta det att kännas läskigt och ovant - och kanske hjälpa dig själv att göra det ändå; att sjunka ner istället för att jaga upp.